Måndag 16 april:
- 24 min löpning A2. Sträcka 6.24 km flackt, mest asfalt Gässlösa/Göta. Tid 23.54 min. Snitt 3.49 min/km. Medelpuls: 144 (låga A2). Maxpuls: 157 (höga A2). Kändes bra.
Tisdag 17 april:
- 20 min styrka utan vikter + 35 min maxstyrka med Olle på Onyx Knalleporten (inte vanliga schemat). Ganska stark.
- 2:05 h skejt på Marwe 8:or (som 4:or=extra trögt), med 51 min A2 på Kransmossen i mitten (”småstora” varven på 13.03-12.48-12.53-12.46 min). Kändes riktigt bra, lokal formtopp? Ställde återigen av Olle med grodskejt i brantbacken.
Onsdag 18 april:
- 1 h SkiErg inkl 15 st 70s/20s-intervaller (räknar 23 min A3) i 1.50 min/500 m-fart, förutom sista som gick i 1.44-fart. Startar 3-6 s innan, så det blir alltså lite kortare vila och flygande start.
Torsdag 19 april:
- 50 min tempocykel (säsongspremiär) med 2 st 15 min-intervaller, 2 min vila, på gamla Varbergsvägen. Kul! Maxade inte helt.
- 40 min löpning med Martin Josefsson inkl en 1000 m-int i Ryahallen på 3.07 min. Inte fullständigt max, men hade aldrig orkat 5 st i den farten. Mellantider 35,37,39,41,35. Martin släppte på sista varvet och fick 3.11 min. 5 min löpskolning.
Fredag 20 april:
- 20 min styrka utan vikter + 30 min maxstyrka på Onyx Centrum. Rekord på 2 av 6 övningar (bänkpress och benpress).
- 1:30 h rullskidor F lugnt med Marwe 8:or på Kransmossen i regn och 2 plusgrader. 20 min var utan stavar. Daniel Abrahamsson åkte K med 2:or och John Börjesson cyklade på en skitful MTB.
Lördag 21 april:
- 4 h landsvägscykel. Jättefin tur, bland annat Vejbystrand, Ängelholm, Höja, Ausås, Åstorp, Stenestad, Ljungbyhed (fika), Kvidinge. Jochen blev trött, därav långsamt snitt och låg puls. Längd 111,6 km, snitt 27,8 km/h, snittpuls 111, maxpuls 149.
- 1 h lugn stakning på 3:or med Jochen i Vejbystrand
Söndag 22 april:
- Rullskidsint K med 3:or på Hallandsåsen, Rövarvägen (start gamla E6:an, förbi Liagärde och ”mål” korsningen vid Simontorp). 9.39-9.43-9.44-9.31 min, vilan i mors bil ned 6.36-6.29-7.21 min (räknar halva bilvilotiden som träningstid). Kändes riktigt bra och var grymt tufft, blev ordentligt fikasugen sista två intervallerna. Jochen 0 s, 47 s, resp 2:07 min efter (han åkte ej sista). Mulet, 8 grader, delvis fuktig vägbana. Totalt 2:24 h.
- 36 min lugn löpning på elljusspåret vid Ängelholms reningsverk.
- (Direkt efter) 58 min gympa medel på Friskis i Ängelholm med Henrik Fältström som ledare

Totalt: 14:29 h, varav 1:35 h A3 (hårt) och 1:15 h A2 (halvhårt) + 3 styrkepass

Kommentarer: Återigen en mycket bra träningsvecka med en fin blandning av mängd, intensitet och styrka, i många olika träningsformer. Formen känns god och styrkan är bra. Kul att kunna springa 1-2 ggr i veckan snart en månad nu. Nästa vecka gäller det att träna hårt fram till torsdag i Skåne och sedan ladda för Landsjön Runt i skejt 29 april. Därefter Sjömarksloppet löpning 6 maj om benen håller.

Träningsintensiteter (jag kör sällan med pulsklocka, men vet ofta ungefär vad jag har i puls, eller så är det skattad ansträngningsnivå):
A1: 60-75 % av maxpuls (distansträning, fikatempo)
A2: 75-85 % av maxpuls (halvhårt, på eller strax under långloppsfart)
A3: 85-90 % av maxpuls (tröskelintervaller, t ex 3 st 10 min-int)
A3+: 90- %- av maxpuls (svettigt, t ex 5 st 3 min-int eller tävling upp till en halvtimme)

Sjömarksloppet 2012: 3:an Erik Wickström, 1:an Karl Borgö, 2:an Alexander Abrahamsson och damsegraren Anneli Johansson.

Som vanligt går det bra att använda bilderna på bloggar, Facebook etc med klickbar hänvisning till denna blogg.

Resultat Sjömarksloppet 2012 finns här.

Banprofil och karta Sjömarksloppet

Så har jag gjort comeback i löparvärlden. Det var otroligt roligt att springa Sjömarksloppet, men 10 km med mestadels asfalt var inte exakt vad mina ben var redo för.

Sedan jag fick min skada i sätesmuskeln i oktober 2010 har jag snittat ungefär 30 min löpning i veckan. Och i vintras sprang jag inte ett steg pga av en fotskada. Men sedan början av april har det känts bättre och senaste månaden har de blivit två korta pass per vecka. Och jag har upplevt att formen varit bra!

Karl Borgö är två år äldre än mig och kommer från Sjömarken. När han gick i sexan vann han Skoljoggen och jag blev 6:a efter att Per Odqvist akterseglat mig i spurten. Igår, 20 år senare, blev vi 1:a resp 3:a på delvis samma bana.Cola-Coffe ledde den Skoljoggen länge men blev 7:a. Igår skar han mållinjen efter 53.45 min, fortfarande ett år yngre än mig.

Därför öppnade jag i sann hybrisanda. Redan efter 1 km (klockades på 3.09 min) bildades en 5-mannagrupp med Karl Borgö (SM-brons på 800 m inomhus), Alexander Abrahamsson (Örgryte IS), samt mig och mina träningskompisar Daniel Abrahamsson och Per ”Löwet” Löwendahl.

När banan vek upp i skogen släppte Löwet direkt i den tuffa stigningen. Vi andra hakade på, men i nedförsbacken efteråt visade Borgö hur en friidrottare kan utnyttja sitt löpsteg. Jag försökte idiotiskt nog hänga med, men fick släppa efter 3 km. Vid 4 km blev jag omsprungen av Alexander Abrahamsson och sedan höll jag min tredjeplats hela vägen till mål. Andra halvan bestod av rejält kuperade asfaltsvägar i villaområdena i bl a Sjöhagen och det tog ut sin rätt, både uppför och nedför. Även gårdagens MTB-tävling på 50 km började kännas. Jag upplevde tyvärr att inte det bara var mjölksyra och trötthet andra halvan, även sätesmuskeln var på lite dåligt humör.

Per Löwendahl åkte Skarverennet för bara några veckor sedan. Han vägrar åka Vasaloppet och tror han är häftig bara för att han åker en massa norska skejtlopp på våren.

Stor publik
Men loppet i sig var en succé. Fint väder, mycket folk för att vara premiärupplaga och oerhört nostalgiskt. Jag sprang förbi min låg- och mellanstadieskola, sprang förbi kyrkan där jag ”konfirmerade min tro på gud”, sprang förbi nedlagda kiosken, sprang förbi nedlagda macken, samt sprang förbi godisladan där man åt sött, åkte skejtboard och drack mystiska drycker. Det fanns publik runt hela banan och det kändes som om alla hejade på mig. TACK ALLA NI SOM TOG ER UT!

Alla fick medalj. Min hade hallonsmak.

Även arrangemanget höll toppklass. Bra och tuff bana (9,9 km enligt de flestas GPSer), utmärkt skyltning och en prisutdelning som startade på utsatt tid. Att solen sken gjorde inte saken sämre. Ida var med och tog bilder och pappa sprang loppet. Eller nästan i alla fall, han fick kliva av halvvägs pga kramp. Tobias ”Rökmusslan” Magnusson gjorde däremot en storstilad insats och klippte milen på 50.40 min. Även Bar Singolos Oscar Hermansson visade fina takter och joggade in avstannande på 48.02 min.

Ett stort tack till arrangörerna för en mycket väl genomförd tävling! Jag kommer tillbaks nästa år om min sätesmuskel vill. Då ska jag se till att Karl Borgö springer fel och att göteborgarna försover sig.

Vita Vilan, vandrarhem vid Borås Golfklubb. Mina vänner slår upp portarna här i sommar när det är färdigrenoverat. Kanske ordnar jag ett helgläger för Vasaloppsmotionärer här i oktober om intresse finns.

Måndag 14 maj:
- 45 min SkiErg inkl 15 st 70s/20s-intervaller på motstånd 6 (nedvarv på motstånd 1). Höll 1.50 min/500 m på alla intervallerna med flygande start, inga höjdartider direkt.
- (Direkt efter) Flacka stakintervaller på 2:or med Olle Häggdahl (10.02-9.40-9.54), 2 min vila. Växeldrog första 1/3 på de två första int. Tappade ca 10 s på sista pga trädfällning på vägen. Olle ca 2, 6 resp 9 s efter. Kände mig bättre, kunde få upp flåset bra. Totalt 1:34 h.
- 10 min Vasa Swim Trainer, köpt av Colting, debut för mig, som Bråsterk + 10 min allmänstyrka. Kul att inviga nya träningsrummet hemma i huset.
- (Direkt efter) 2 timmar stakning på 3:or med Martin Josefsson. Riktigt trött i armarna sista halvtimmen.
Tisdag 15 maj:
- 30 min SkiErg inkl 10 st 70s/20s-int i 1.50 min/500 m-fart, flygande start. Sista i 1.44-fart. Allt på motstånd 6.
- Lagtempo 32 min innan krasch (22.01 min vid vändning = 47.1 km/h i snitt), avbröt efter det. Kändes riktigt bra, tog förningar första 25 min. Ca 15 till start, ca 10 som tog förningar vid vändningen. Totalt 47 min.
Onsdag 16 maj:
- 30 min SkiErg inkl 10 st 70s/20s-int i 1.50 min/500 m-fart (första 5 st i 1.48-fart, men det gick lite fort), flygande start. Sista i 1.42-fart. Allt på motstånd 6.
- 3 h cykel landsväg. Startade med Coltings och Salonens Sverigecykling, vek av i Ulricehamn. Stefan Palm hade rejäl distansfart och dessutom några korta ryck i slutet. Räknar 30 min A2.
Torsdag 17 maj:
- 30 min SkiErg inkl 10 st 70s/20s-int i 1.48 min/500 m-fart, flygande start. Sista i 1.40-fart. Allt på motstånd 6.
- Testlopp MTB på Rya Åsar, Martin Ewaldssons helvetesbana. Grät mjölksyra i uppförsbackarna. 35.04 min, mellantid 14.27 på toppen av Almenäsbacken. Premiär med nya 29 tums-Meridan, kändes bra. Benen trötta och aningen sega. Ställde av Martin efter ca 10 min och han blev 2.01 min efter. Blött, ej regn. 44 s från personbästa. Totalt 1:25 h
- Maxstyrka på Onyx. 20 min bålstyrka + 40 min maxstyrka med Z. Presterade ganska bra.
Fredag 18 maj:
- 2 h rullskidor K lugnt på 4:or. Seg satan och trött överkropp, Olle fick vänta på mig. Pinsamt. Hälsade bl a på Tobias och Jäverfält som håller på att bygga vandrarhemmet Vita Vilan vid Borås Golfbana. Kanske ordnar jag barmarksläger där i oktober?
- 27 min löpning A2 i 4.01 min/km-fart. Till Sjömarkens elljusspår, ett varv där (10.02 min) och tillbaks. Jobbigt att hålla 4 min-fart på det kuperade elljusspåret som är 2.52 km långt. Sträckan tid 2.10 km.
- (Direkt efter) 20 min SkiErg inkl 10 st 70s/20s-int i 1.46 min/500 m-fart, flygande start. Sista i 1.42-fart. Allt på motstånd 6. Riktigt jobbigt, men kändes väldigt bra.
Lördag 19 maj:
- 2:15 skejt lugnt på Marwe 8:or, trögskidor. På Kransmossen med Olle och Daniel Abrahamsson. 35 min utan stavar.
- 52 min MTB lugnt bl a vid Hestrastugan. Andra turen på 29-tummaren, känns bra.
- 20 min SkiErg i 1.59 min/500 m-fart, typ A2. Motstånd 10.
Söndag 20 maj:
- 2 h lugnt Skike VX Twin (terrängrullskida), mest grusväg, men även asfalt. Mestadels skejt, men även en del stakning. Bl a Aplared och Ljushult.
- 25 min SkiErg lugnt på motstånd 10 med en 10 s-spurt var 3:e minut (tot 8 st). 2.15-fart.
- (Direkt efter) 20 min trainer lugnt. Bara test hur cykeln kändes i träningsrummet.

Totalt 20:00 h inkl 2:22 h A3 (hårt) och 1:12 h A2 (halvhårt) + 2 styrkepass.

Kommentarer: JÄTTEBRA TRÄNINGSVECKA! 20 timmar med över 2 timmar A3 är mycket bra för att vara mig. Kändes att jag låg ”på rätt sida” och blev aldrig överdrivet seg och trött flera dagar i rad. Intressant med att köra SkiErg varje dag, snitt 30 min per dag. Första 5 dagarna samma intervaller och det gick snabbare för varje dag. Som vanligt kör jag 5 min uppvärmning i 2.15-fart och nedvarvningen (inkl en del SkiErg-styrkeövningar) i 2.20-fart.

Premiär för mig på ProTour Borås i onsdags

Måndag 18 juni:
- 2:02 h lugn skejt på Marwe 8:or (trögt) med Daniel Abrahamnsson på Kransmossen.
- 5 st 1000-int på SkiErg. 3.36-3.36-3.36-3.34-3.31 min, 1 min vila. Tredje bästa snittet någonsin, bäst är 3.31 min från januari i år. Totalt 30 min.
Tisdag 19 juni:
- 1:30 h lugnt klassiskt på 2:or. En intervall uppför Kvarnholmsbacken (ej tokmax) på 5.05 min. Ca 15 grader, torrt, sol.
- Tempocykling Gamla Västbygg-innan järnvägen innan Fritsla tur och retur på riksväg 41 (långt ifrån platt). Svårt med 10 m/s kantvind. 41,7 km/h i snitt i 55.54 minuter (38.86 km). OK tid, men tyvärr seghetskänsla i benen. Totalt 1:25 h
Onsdag 20 juni:
- Rullskidsint flackt på 2:or med Olle. Kråkeredsvägen. 9.00-8.51-8.51 min, 2 min vila. Hade riktigt bra tryck, kul. Olle 3, 29, 43 s bakom. Det enda han drog var en dryg minut på första. Ca 18 grader, sol, torrt. Totalt 1:23 h.
- 2:10 landsvägscykel inklusive ProTour. Trevligt att träffa alla Boråscyklister. Dålig seghetskänsla i benen.
Torsdag 21 juni:
- 1:38 h lugn (mestadels) MTB med Martin Ewaldsson, bl a Kransmossen. Tyvärr fortsatt lite seg i benen.
Fredag 22 juni:
- 3:10 klassiskt på 3:or inkl 30 min A3 första halvan (uppdelat på 4 st intervaller, mestadels uppför). Känner mig jäkligt stark i stakningen.
Lördag 23 juni:
- 5000 m SkiErg max på 18.18 min på motstånd 6. Näst bästa tiden någonsin, 17 s från pers. Totalt 30 min
- (Direkt efter) 1:00 h lugnt klassiskt på 4:or.
- 20 min lugn löpning. Första löpturen på 2 veckor, kändes OK i sätesmuskeln
Söndag 24 juni:
- 1:01 h lugn cykling på tempobanan med full tempoutrustning. Körde bort till vändpunkten och ca halva tillbakavägen där Ida hämtade upp. Kändes bra, höll 36,6 km/h i snitt och det kändes lätt. Men det spritter inte i benen som för ett par veckor sedan. Skönt med ny kassett, nu är tyngsta växeln 55-11.

Totalt 16:39 h inkl 2:34 h A3 (hårt). Ingen A2. Ingen styrka.

Kommentarer: Tuff träningsvecka med många intervallpass. Igen. Har aldrig kört så mycket intensitetsträning som nu i juni i år. Tyvärr lite segt i benen, men känner mig grymt stark i stakningen på alla rullmotstånd. Även SkiErg-tiden (18.18 min) var riktigt bra. Prioriterar fortfarande inte styrka, ska börja göra det igen.

Träningsintensiteter (jag kör sällan med pulsklocka, men vet ofta ungefär vad jag har i puls, eller så är det skattad ansträngningsnivå):
A1: 60-75 % av maxpuls (distansträning, fikatempo)
A2: 75-85 % av maxpuls (halvhårt, på eller strax under långloppsfart)
A3: 85-90 % av maxpuls (tröskelintervaller, t ex 3 st 10 min-int)
A3+: 90- %- av maxpuls (svettigt, t ex 5 st 3 min-int eller tävling upp till en halvtimme)

Markus Jönsson vann dagens Ulricehamnslopp 42 km K före en mycket nöjd konditionskonnässör

Resultat Ulricehamnsloppet finns här.

Evigt unge och enligt honom själv ständigt otränade Christian Olsson var nöjd med att bli 5:a före kometen Daniel Abrahamsson. Daniel och jag är goda vänner och har tränat en del ihop, så jag inte inte överraskad av hans framfart.

Så glad jag är. En toppendag i skidspåren. Bra form, bra glid, bra publik, bra drickaservice och hela familjen på plats med Ida, Astrid, mor Lena, far Ulf, syster Ellen, hennes man Erik och deras två barn. Precis sånt man vill skriva på en icke-kontroversiell träningsblogg med minimal Kafka-känsla.

Efter en tuff januari på många sätt lämnades äntligen Vasalöparen till tryck i måndags. Sedan kände jag snabbt hur formkurvan pekade uppåt i takt med att jag fick träna mer och dessutom ta två hela pappadagar med Astrid. Bra för kropp och själ! I fredags körde jag förutom 5000 m SkiErg i maxfart även ett lugnt 3 h-pass på eftermiddagen samma dag. Det är tight inpå tävling, men jag kände att jag behövde ta igen lite träning och det funkade.

Sprack upp snabbt
Redan efter 1 km i dagens Ulricehamnslopp var vi plötsligt bara fyra personer i klungan: Markus Jönsson, snygge-Marcus, Oskar Lund och jag. En på pappret väntad kvartett, men att det sprack upp så snabbt förvånade mig. Jag tyckte det gick hur enkelt som helst. Och så var det hela loppet. Det kändes liksom lätt, till skillnad från till exempel Västgötaloppet där jag fick slita ont från första till sista meter.

Det kändes helt rätt att staka idag. Visst var det lite backar, men varvet som bestod av 5 km på elljusspåret och 5 km på golfbanan innehöll många flacka partier. Vi fyra höll ihop ca 1,5 varv. Jönsson höjde farten på en förning efter ca 15 km, sedan gick jag upp och stötte och då flög först snygge-Marcus av och sedan även Oskar Lund. De två åkte med fästvalla, jag och Jönsson stakade.

Försökte på sista varvet
Så sista 2 milen handlade det om mig eller Jönsson och vi växeldrog. Jag kände mig fortsatt pigg och hade bra skidor, absolut inte sämre än någon annan. Ganska lika glid med Jönsson (Snygge-Marcus hade förövrigt ganska tröga skidor). På sista varvet försökte jag mig på några ryck, främst i uppförsbackarna, men Jönsson bet sig fast på mina tappra försök.

Jag insåg att det skulle bli spurt. Eftersom det är en U-sväng bara drygt 50 meter före mål satsade jag fullt för att komma in först på stadion, vilket jag också gjorde. Men sedan hände något som jag inte ska gå in på här, utan jag säger som jag även sade till Ulricehamns Tidning, till Borås Tidning och till den eminente speakern Börje Enander: själv har jag inga kommentarer på hur Markus Jönsson körde på upploppet, men ett drygt 20-tal i publiken kom fram till mig efteråt och sade ungefär ”Du måste lämna in en protest Erik, det var en solklar diskning”.  Efter loppet fick jag även några SMS där det stod ”Grattis till segern”. Jag valde att inte lämna in en protest, det skulle kännas lite märkligt mot en gammal skidgymnasiekompis. Markus Jönsson körde starkt idag och fortsätter göra bra tävlingar den här säsongen.

Härligt stöd
Jag kände ett enormt stöd både under och efter loppet. Stort tack alla, inte bara service och publiken, utan även ni med nummerlapp som hejade på när ni själv tävlade. Jag kände mig som en publikfavorit!

Sammanfattningsvis är jag supernöjd. ”Second place is always the first loser”, men känns formen bra, överkroppen stark och skidor glider bra måste man vara glad! Skidorna tävlade jag på för första gången, så det var lite nervöst innan. Men med Sören Kannius på Ledsmi som ger laggen kärlek, ömhet och expertis är det inte mycket som kan gå fel. Spana gärna in hans webbshop och köp en valla så blir han glad. Och så kanske jag får rabatt på det fina jobb han gör i sitt garage.

Skidor: Atomic SDS årets modell. Egentligen tillhör dom Z och har höjderna 1.87 (halvvikt) respektive 0.54 på hans vikt, alltså 88 kg.
Stenslip: Fin struktur slipade i förra veckan på Team Sportia i Ulricehamn. Aldrig ruggade.
Rill: 0.75 mm
Glidvalla: Ledsmiprepp (funkar även för träning) som grund. Sedan vet jag faktiskt inte, Sören är hemlighetsfull.

Fikapaus i Ulricehamnsloppet. Jag drack var 5:e kilometer, ca 1 dl åt gången. Sportdryck med koffein hela vägen. Sista milen med en gel i drycken.

Bilderna i detta inlägg är tagna av den våldsamt trevlige Martin Eckervad, ledare för Ski Team Syd.

Jag har fått många frågor om gårdagens händelser på upploppet i Ulricehamnsloppet. Så jag får väl ta bladet från munnen. I stort sätt alla i publiken verkade tycka att jag var den värdiga vinnaren. Inte nog med att många vuxna kom fram till mig efteråt, till och med en liten flicka i 10 års-åldern som jag aldrig träffat tidigare sade: ”Jag tycker att du borde ha vunnit”. Sånt värmer.

Jag kom som sagt först in på stadion och hade innerspår strax före U-svängen drygt 50 meter innan målgång. Det publiken sade var att Markus Jönsson körde på mina skidor, körde på mina stavar, körde utanför banan och åkte om på insidan (vilket han också erkänt), samt skejtade i början av upploppet.

Markus är hur som helst i mycket bra form och har goda möjligheter att göra ett riktigt bra Vasalopp. Vi gjorde ett bra arbete tillsammans i loppet och hjälpte båda till att hålla farten uppe när vi skakat av oss de andra.

För övrigt är det väldigt roligt med långlopp. Vi är som en familj. Det känns som alla känner alla snart. Här kommer en liten presentation av gårdagens topp 10-lista.

1:a Markus Jönsson, Tranemo IF: Gick på Ulricehamns skidgymnasium samtidigt som mig. Född 1981. Jobbar bland annat med Rode och Swenor, ca 50 % tror jag. Bor i hus i Ulricehamn med sambo och barn.

2:a Jag

3:a Marcus ”Snygge-Marus” Johansson, Ulricehamns IF: En riktigt hunk som hjälper sin pappa med husbyggen då han inte tränar. Bor utanför Liared utanför Hössna utanför Ulricehamn. Marcus, Emil Ekman och jag har rest mycket ihop på läger och tävlingar. Båda är födda 1990 så jag känner mig som en pappa åt dom. Det är svårt att inte ha roligt med Emil och Marcus.

4:a Oskar Lund, Hallby SOK: När jag åkte för Hallby 2011 fick Oskar och jag mycket tid tillsammans för att äta kalaspuffar, lyssna på Eurotechno och prata USA-minnen (han pluggade också där). När jag blev 52:a i Vasaloppet lånade jag hans skidor, så han kommer för alltid att ligga ”plus” på mig. Petit-Oskar älskar små saker (kök, telefon, USB-minne, laptop etc). Allt han äger är smått. Vi har även åkt till en del MTB-tävlingar ihop och då blir det mycket Absolute Dance i bilen.

5:a Christian Olsson, Tranemo IF: Jag vet inte hur gammal Christian är, men jag minns att han var gammal redan då jag var junior. Christian har stått i Vasaloppets elitled i 100 år och har försökt sluta tävla väldigt länge, men misslyckas ständigt. Är det någon som klagar på att han aldrig tränar så är det Christian. Men han är samtidigt väldigt trevligt och är lätt att skämta med. Tack för att du fortsätter Christian, sluta inte!

6:a Daniel Abrahamsson, Borås SK. Född 1987 och verkligen på uppåtgående. Står i led 1 i Vasan, men har möjlighet att gå in topp 150 i Vasan i år. Daniel jobbar på Intersport, dit jag brukar gå med barnvagnen på mina pappadagar. Som löpare kommer nog Daniel att subba 34 min på milen när som helst och på att diagonala är han svårslagen. Vi har tränat löpning, rullskidor och skidor en del ihop och den killen är riktigt snäll. Så långt ifrån kaxig man kan komma.

7:a Martin Henricsson, Ulricehamns IF. Martin är ett år äldre än mig och vi gick på skidgymnasium ihop. Han åkte till sig ett JSM-brons i sprint då. Nu är han pappa och läkarstuderande i Göteborg. Han tränar nog minst i hela Vasaloppets elitled, men är typ ännu mer talangfull än Martin Josefsson. Sådana där människor som bara har det i sig, grymma talanger! Martin är en kul kille och förhoppningsvis börjar han tävla mer.

8:a Martin Gotting, Ulricehamns IF. Honom känner jag inte så bra än, men vi bodde ihop i Bruksvallarna en långhelg så vi har sett varandra nakna åtminstone. Martin kommer från cyklingen och är BRUTAL i sin träning. Han bor hemma på gården i Köttkulla/Grönahög och standardpasset är fullt blås i två timmar, på läger två gånger per dag. Martin står i elitledet på Vasan och är ett härligt exempel på hur hårt träning lönar sig. Han har börjat sent och var inte speciellt bra som 18-åring. Men topp 100 i Vasan är fullt möjligt.

9:a Jesper Brofjärd, Borås SK. Jesper var tillsammans med Kristian Olofsson (2 meter i höjdhopp) en duktig ungdomsåkare för Hestra IF. Sedan gick det lite så och så några år innan han plötsligt visade var skåpet skulle stå och körde in strax utanför topp 100 i Vasaloppet förra året. Jesper och jag tränar ihop ibland i den vackra staden Borås.

10:a Tobias Westman, IK Stern. Tobias och jag är goda vänner och pratas vid varje vecka. Rullskidsikonen kan ha en kaxigt yttre ibland, men jag vet få skidåkare som är så ödmjuka, hjälpsamma och stöttande som Tobias. Han bor i Göteborg och tränar mindre än han tävlar, men håller fortfarande en hög nivå. Någon gång ska jag slå dig på rullskidorna Tobias!

Visst får man göra high fives på upploppet trots att man inte är nöjd med sitt lopp!

Resultat Vasaloppet 2013 finns här.

Bilderna i detta inlägg (förutom den på Daniel och Pontus) är tagna av mästerfotograf Magnus Östh.

Så har jag åkt mitt femte Vasalopp och sitter i baksätet i en fransk finess med krossad backspegel (pappa mötte en bil lite tight på en smal väg i Sälen igår). Ida kör och Astrid sover i passagerarsätet.

Vasaloppet blev inte som jag tänkt mig. Jag trodde det skulle bli rejäl smärta i muskelbristningen och en känsla av träningsbrist med tanke på alla sjukdomar och skador i år. Märkligt nog funkade den biten bra. Det gjorde rejält ont, men det begränsade mig inte så mycket.

Mathias Fredriksson var draglok åt Jenny Hansson idag. Jag frågade honom i startfållan om han fick en bra lön, då log han bara.

Däremot hade jag lite andra missöden. I starten stod jag som vanligt i 6:e rad i elitledet långt till höger (bättre det än 2:a rad långt till vänster). Tyvärr strulade åkare framför mig både två och tre gånger, och plötsligt hade jag hamnat långt bak. 2011 och 2012 hade jag kanonbra starter och var nog topp 30 på toppen av backen. Nu var jag nästan inte bland de 100 främsta.

Därför missade jag tätklungan. Men jag körde hårt i några olika grupper på myrarna och ca 2 km innan Mångsbodarna var vi bara knappt en minut bakom klungan. Då körde jag med Klas Nilsson, Stefan Sunnerberg, Frode Jermstad, Erik Jonsson en till. Där och då tog mitt Vasalopp slut. Vid ett spårbyte råkade jag bryta av min stav. Det var helt mitt eget fel. Jag ramlade inte och åkte vidare med en stav. Lite senare fick jag ett armeringsjärn på 165 cm (jag åker med 160 cm) som jag kunde åka med till Mångsbodarna. Jag skrek hela tiden efter en ny stav, men inga elitservicemän ville ge ifrån sig sina egna stavar och hänvisade mig istället till Vasaloppets egen stavservice.

Jerry Ahrlin går på toa?

Många minuter i Mångsbodarna
Stavservicen var inte speciellt synlig, så jag körde förbi den och fick sedan vända och åka tillbaka. Väl där fick jag vänta cirka 2 minuter på att de skulle gå bort till en container ca 20 meter bort och till slut hitta en stav i nästan rätt längd av modellen ”inte superlätt”. Jag tycker det hade varit bättre om de hade haft stavarna närmare spåret och någorlunda sorterade i olika längder.

Det kändes lite snopet och hyfsat frustrerande i det läget då jag stod still och stora klungor svischade förbi. Istället fick jag tag på en 163 cm lång stav av någorlunda kvalitet som jag åkte 15 km med. I Risbergsbacken stakade jag åtminstone om 20-30 st av de som susade förbi när jag stod och väntade på en ny stav i Mångsbodarna. Men det tog rejält med kraft och när jag sedan bytte till pappas stavar med bra kvalitet (äldre version av Swix näst bästa modell, CT1) mellan Risberg och Evertsberg så var jag inte längre supertaggad.

Robin Bryntesson blev 40:e man på tröga skidor

Grymma boråsare
Men jag krigade mig i alla fall i mål som 94:a och är stolt att jag inte gav upp. En bonus var att jag åkte om Karl-Johan Westberg på slutet och att jag återigen blev bästa boråsare. Två boråsare som icke överraskande gjorde sina livs bästa Vasaresultat var mina träningskompisar Mattias ”Z” Carlzon och Daniel Abrahamsson, på plats 250 respektive 155. Härligt! En som också äntligen fick till det i Fäders Spår (han har varit bra på träning i tre år utan att få ut det i Vasaloppet) var min klubbkompis Pontus Rygh, som blev 91:a. Grattis Pontus, jag unnar dig verkligen den insatsen, som dessutom skedde utan fästvalla under skidorna!

Med tanke på min muskelbristning vågade jag inte åka utan fästvalla, men skulle nog ha gjort det ändå. Jag använde nästan inte benen någonting. Om det är liknande före nästa år stakar jag garanterat.

En som stakade bra idag var Jörgen Aukland, som tog historiens första Vasaloppsseger på blanke ski. Jag fick den äran att klämma på hans Atomicskidor efter målgång. 1,3 mm höga på halvvikt sades de vara, och det kändes rimligt. Det var verkligen inte några superhöga eller superhårda skidor. Glidvallan vet jag inte, men det låg en ganska rejäl 2 mm rill i belaget.

Pontus Rygh och Daniel Abrahamsson hade all anledning att smila idag

Heja Brink
Efter duschen åt jag mat med Jörgen Brink och de två hjältarna Pontus Rygh och Daniel Abrahamsson. Jörgen kollade på mobilen och såg hur Johan Olsson solokörde i VM-femmilen för att döva sin besvikelse över 4:e-platsen i årets Vasalopp. Jörgen är en stor idrottsman som verkligen är ödmjuk, tar sig tid till andra och ger substantiella och intressanta svar på frågor när man pratar med honom. Jag önskar honom all framgång i Birken och Årefjällsloppet. Då med lite mindre fästvalla under skidorna än idag. Tobias Westman, som gått på skidgymnasium i Sollefteå med Jörgen, tittade också förbi vårt bord och började försöka planera in rullskidstävlingar i den tripple Vasaloppssegrarens späckade kalender. Tobias Westman imponerade med sin 182:a-plats idag med tanke på hur lite han har stått på snö i år.

Efter maten skrev jag ett pressmeddelande om Vasaloppet på engelska för Swix Ski Classics i presscentret och snabbsumerade helgen med övriga i gänget: David Nilsson, Mari Haugli och fotograf Magnus Östh.

Det är bara ett år till nästa Vasalopp. Då ska jag visa er hur bra jag egentligen är…

Stort tack Ulricehamns IF för ypperlig service med mat hela helgen och dricka längs loppet!

Mer om årets Vasaloppet kommer senare i veckan.

Jag ropade högt efter en stav i Mångsbodarna och fick till slut en riktigt mjuk en (600 kr på Intersport) i fel längd. Läge för stav på ryggen som Staffan Larsson nästa år? I bakgrunden syns Rikard Tynell, en av alla som åkte förbi i samband med fadäsen. Foto: Håkan Degselius, som grundade den tidigare längdskidsajten skidsport.com år 1999.

Jag har skrivit lite om Vasaloppet i the story och i bildtexter. Här kommer några andra punkter.

• Flera av mina adepter gjorde i vanlig ordning enorma framsteg i Vasaloppet. För att nämna någon så har Pierre Björkli gott från klarhet till klarhet. Han blev 10170:a i Vasaloppet 2011 innan han kontakta mig. Sedan blev han 6898:a förra året och 4232:a i år. Grym utveckling! Pierre skriver alltid romaner per e-post efter lopp (betydligt längre än mina ”the story”), så det ska bli kul att läsa när den kommer!

• Nyckeln till att bli 216:e man i Vasaloppet som 41-åring utan vidare skidbakgrund. Stefan Palm imponerar på alla plan.

  Jag har redan hyllat bl a Daniel Abrahamsson, Mattias ”Z” Carlzon och Pontus Rygh för grymt bra lopp. Andra som överträffade sig själva var bl a Niclas Andersson från Hindås (tränar ofta i Borås), Tom Ankerstål från Hybo (min Uppsalakompis lillebror) och inte minst min klubbkompis Stefan Palm, som ständigt är på uppgång.

• Triathleten Pasi Salonen, som jag ibland har tränat med i Borås, skidade in på en 2492:a-plats på tiden 5.50.01.
• Här finns bilder på mig som Photomic har tagit (startnummer 60).
• Jag slutade med min kur av starka smärtstillande mediciner (som jag gått på sedan Ulricehamnsloppet) i måndags och gårdagen var ingen höjdare. Ajajaont. Jag hoppas på bra självläkning resten av veckan så jag åtminstone kan köra två pass med ryggsäck innan Birken 16 mars. 23 mars är det Årefjällsloppet och sedan är säsongen slut.
• Våra 10 dagar i Dalarna var väldigt bra förutom att jag åkte som en kratta i Vasaloppet. I en dryg vecka bodde Ida, Astrid och jag i en lägenhet i Mora innan jag drog till Sälen för att bo de sista två dagarna med klubben. Det var skönt att ta igen mycket familjetid och nu känner jag mig som en bättre pappa. Om jag jobbade 200 procent i januari har det kanske blivit 50 procent de senaste tre veckorna. Skönt. I slutet av mars kickar produktionen av majnumret till Vasalöparen igång och då är smekmånaden över för denna gång. Men sedan blir det lugnt igen i slutet av maj och hela juni Jag uppskattar verkligen variationen i arbetet och hoppas kunna fortsätta med det jag gör.

  Myrarna genom min mobil dagen innan Vasaloppet

Ulricehamns IF skidor logo

I morgon tisdag avgörs öppna KM i Ulricehamn. Intervallstart klassiskt, gissningsvis 10 km. Ett perfekt tillfälle att tävla på nära håll för alla boråsare och ulricehamnare. Jag har redan vallat Swix HF7 över hela skidan på ett klassiskt par, så jag är redo att staka på blanke ski.

Jag hoppas såklart att alla elitmotionärer i Borås inte fegar ur utan ställer upp, så vi ses i Ulricehamn i morgon Magnus Sjöbjär, Daniel Abrahamsson, Jesper Brofjärd, bröderna Andersson, bröderna Hagberg, Z, Per Bergström, Simon, Andreas Voronen, Assarsson, Niclas Andersson och de andra jag glömt att nämna som ligger typ mellan placering 100 och 600 i Vasaloppet.

Skynda att anmäla innan lunch idag! Ni ska ju ändå träna i morgon kväll!

Så här står det på Ulricehamns IFs hemsida:
Efteranmälan till Klubbmästerskapen.

Efteranmälan senast idag på IdrottOnline före 13.00. Inga anmälningar tas emot på tävlingsplatsen.

Om ni inte finns med i namnlistan (när du valt alla grenar) skickar ni namn, tfnnr, mailadress och fullständigt personnr till Stefan Jalderyd före kl 13.00 idag måndag 11 mars.

Tobias Andervang, Erik Wickström, Mats Öhrstig (Emelie Öhrstigs kusin imponerade stort igår), Peter Strömbom, Daniel Abrahamsson och Gustaf Ljungberg

Resultat Run High Run finns här.

Igår vann jag min andra brödrosttävling på fyra dagar. För den som inte vet vad en brödrosttävling så är det små tävlingar som saknar elitfält och där förstapriset är en brödrost eller något i den stilen. Men i lördags vann jag medalj, pokal och 90 min massage/PT och igår vann jag kläder från Craft och Gina Tricot. Inte en brödrost så långt ögat kunde nå.

Jag är väldigt förtjust i små tävlingar, eftersom man får tävlingsmomentet med rätt uppvärmning, nervositet innan start, nummerlapp, eventuellt taktik, max insats, trevlig nedvarvning med kompisar etc, utan att behöva lägga ned så mycket tid och kraft på en lång resa. Och utan att förändra träning dagarna innan. Igår åkte jag rullskidor 6 km till starten vid Ryda nedanför Björbobacken på Rya Åsar i Borås och anmälningsavgiften var 50 kr.

Som ett backrace
Startfältet på tio personer var ändå hyfsat med bland andra Lars Andervangs son Tobias, som gör milen på strax över 34 minuter och som var 7 sekunder ifrån brons på terräng-SM i 18-årsklassen. Jag lyckades även samma dag locka dit skidåkarna Daniel Abrahamsson, Viktor Axelsson och Jesper Brofjärd.

Härliga priser från Gina Tricot och Craft. Jag gillar främst nail polishen.

Sträckningen var en berg-och-dalbana. Inledande delen skulle man kunna kalla ett backrace. Första 1,1 km steg 120 höjdmeter (mer än slalombacken) och på toppen var det ett bergspris. Daniel A och Tobias A var uppe och sprätte lite första 500 m, men sedan ställde jag av dom upp mot masten på toppen. Tyvärr blev det lite väl hårt uppför den backen, så andra kilometer var det rejält stumt. Sedan gick det bättre och jag tyckte att jag gjorde ett riktigt bra lopp. Banan gick på Rya Åsar och alla som sprungit där vet hur kuperat det är. Det blev ingen ny 120 m-stigning, men det var hela tiden upp och ner, aldrig flackt. Ca 80 procent grusväg, 20 procent asfalt.

I mål kom jag på 21.55 min, 3.39 min/km på banan som var kontrollmätt av Bob till 6 km (min Garmin visade 5,92 km, men den hinner inte alltid med när det svänger skarpt i skogen). Tiden motsvarar alltså en miltid på 36,30 min i den tuffa terrängen, vilket jag ser som bättre än 33.59 min i Varbergsloppet i somras. Tobias Andervang var 48 s bakom och han gör som sagt milen på strax över 34 min.

Här finns för övrigt en bra omvandlare för min/km, km/h etc.

Mina kilometersplittar i minuter enligt Garmin: 4.39-3.39-3.17-3.21-3.33-3.24 (923 m, så 3.41 min/km).

Stort tack Run High Club med Bob, Annelie, Frida med flera som arrangerade denna trevliga tävling!

Daniel Abrahamsson frågade om jag skulle ta en ”ställa av-bild” när jag drog fram mobilen. Han har lärt sig att jag tar bilder på folk jag åker ifrån.

Jag stakade 50 min på skidstadion i morse. 980 meter mätte jag spåret till. Det var Robert Malmgren, Daniel Abrahamsson och jag som ställde ut och vi lade in 4 st 2 varvs-intervaller som tog ca 6 min styck. Vilan var 2 min. Jag lyckades ställa av pojkarna (Daniel hängde med på alla utom sista), men det kändes lite rossligt och det får bli att ta det lugnt ett par dagar till.

Swix skärande riller. Här sitter nog en 0,75 mm på om mitt öga bedömmer rätt.

Bra dränering
Som ungdom använde vi alltid Swix skärande riller på 1 respektive 2 mm (djupa spår i belaget som bara försvinner vid stenslipning/stålsickling), eftersom den dränerar fint och vintrarna i Västergötland på slutet av 90-talet bestod mer av vatten än snö. Sedan åkte jag till Alaska i fyra år där jag själv aldrig tävlingsvallade skidorna och sedan åkte jag inte skidor under tre års tid.

När jag skulle börja igen 2010 var det tryckande rillers som gällde, framförallt Red Creek. Jag köpte också ett sådant kit, men vid Vasaloppsveckan i vintras blev jag åter påmind om Swix gamla skärande riller.

Vallade Brinks vinnarskidor
Jag träffade Dan Marsch i Mora och pratade med honom i halvtimme. Dan vallade Jörgen Brinks vinnarskidor år 2010, 2011 och 2012. Dan var som en bok och han berättade exakt hur han hade vallat, vad han hade lagt för fäste och glid, och så fick jag klämma och känna på Brinks Madshus Hypersonic (just det, inte Nanosonic) som han vann på alla tre gångerna. Jag fick också se höjderna på skidorna, hel- och halvvikt.

Jörgen Brinks vinnarskidor 2010, 2011 och 2012. Madshus Hypersonic.

När det gäller vallare kan man aldrig vara riktigt säker, men jag är ganska övertygad om att det han sade till mig var inom sanningens ramar. Intressant var att bland annat att han jobbade väldigt okomplicerat, med få vallor och få borstar. Han sade också att han använt Swix skärande riller på 2,0 mm i loppen, trots att det ibland var riktigt kallföre.

OBS: Jag vill betona att Dan lät mig publicera allt han sade. Kanske nämner jag även vallningen och höjden på skidorna vid ett senare tillfälle. Men då vill jag nog kolla med honom igen.

Swix skärande 2,0 mm-rill i mina träningsskidor. Gled fint idag i blötföret.

Daniel ”Traddar’n” Abrahamsson och jag på Kransmossen. Se vad vältränad Draeredspojken är!

Jag kör sällan distanspass nuförtiden, men när jag väl kör långt försöker jag göra det ordentligt. Antingen halvhårt hela vägen eller hård avslutning eller inslag av intervaller. Normalt sätt brukar mitt distanspass (ca 1-2 dagar i veckan) bli 2-3 timmar långt och utföras som stakning på 4:or. De lugna passen är ofta korta.

Simon Larsson hängde med på en lång nedvarvning. Trevligt!

Igår körde jag 5 mil stakning på 4:or på 2:50 h (17.6 km/h i snitt) inklusive 3 st 1 varvsintervaller med 2 min vila på Kransmossens 4.75 km långa rullskidsbana. Med på intervallerna var Daniel ”Traddar’n” Abrahamsson och tandläkarstudenten Simon Larsson (den senare körde dock inte intervallerna).

Fick suga hjul
Senaste åren har jag lyckats övertyga ungefär tio boråsare att börja träna på 4:or och det inneburit stora förbättringar i skidspåret för alla. Bättre sätt att kombinera styrketräning och konditionsträning är svårt att hitta (SkiErg också lite samma grej). Traddarn började åka på 4:or i typ maj och på en av de första turerna körde jag cirklar runt honom i backarna runt Bredared och Sandhult.

Men igår var det andra bullar. Jag trodde jag skulle ställa av honom i första stora backen, men efter första intervallen då vi höll ihop insåg jag att han var aningen starkare än mig. På andra sög jag hjul hela vägen och på tredje drog han typ två tredjedelar. Han var alltså bättre än mig, vilket jag bara tycker är kul! Tiderna på helvarven blev 13.37-13.36-13.43 min, alltså ca 20-21 km/h i snitt. Rullet på hans Swenor-4:or var ganska likt rullet på mina Elpex-4:or.

Traddarn blev 155:a i Vasaloppet 2013, men tog fel skidor (sina icke tävlingsvallade) i årets Vasalopp och blev 684:a i år. Efter det har han varit revanschsugen och tränat flitigt! Kör han som igår blir han grym.

Resultat Höstrullen 2015. Tiderna ca 2 min för långa.

Samtliga resultat Höstrullen 2015 finns här.

Marcus Johansson, Rickard Bergengren, Erik Wickström i Höstrullen 2015

Det är precis så här jag gillar att tävla. Starten av Höstrullen var kl 13.00 och innan dess kunde jag vara med familjen hela förmiddagen (lördagar är inget hinder för att vakna i ottan när man har småbarn) och ha det gött, för att sedan kl 11.30 börja förbereda mig för att åka till tävlingen en kvart senare.

Sedan uppvärmning, tävling, nedvarvning, prisutdelning och hem igen. Och Ida, barnen och min far var på plats, eftersom tävlingsplatsen vid Volvo bussar i Viared bara ligger ca 2,5 km hemifrån. Astrid körde runt på sin springcykel och var exalterat över att vara på en rullskidstävling. Även Maj verkade nöjd med tillställningen. Och varje varv hejade de för full hals.

Överhuvudtaget var det en trevlig atmosfär och det är alltid kul att träffa sina skidkompisar, alla känner alla och det är trivsamt tjöt på uppvärmning och nedvarvning.

Bara två små backar
Vi tävlade också. 30 km klassiskt på 2:or på en 7,5 km varvbana, alltså fyra varv. Efter bara några kilometer blev vi en grupp på ca tio man som höll ihop. Banan innehöll endast två backar, BMW-backen och Ellosbacken, båda ganska korta. Resten mycket flackt uppe på industriområdet Viared som växer i takt med att allt fler företag söker sig till den fantastiska staden Borås.

Marcus Johansson och Martin Damm. Att Craft-Damm kör för Team Erection känns ju spännande.

Det stod ganska tidigt klart att de tre som drog mest, hårdast och verkade starkast var Snygge-Marcus Johansson, Rickard Bergengren och jag. I den ordningen. Marcus körde stenhårt i BMW-backen varje varv och i Ellosbacken var det alltid Marcus och Rickard som var först på toppen. Med mig som trea.

Men fältet ville inte riktigt spricka. Det är svårt att köra ifrån på 2:or på en flack bana och tar längsta backen typ 30 s så hinner ingen bli tillräckligt trött. Jag tog en del ganska hårda förningar på flacken och nog hade det kunnat spricka om det kommit flera på raken. Men nu blev det bara lite småluckor vid ett par tillfällen, aldrig någon regelrätt utbrytning. Möjligtvis en gång på Marcus, Rickard, jag och Daniel ”Traddarn” Abrahamsson låg lite före ett par minuter.

Sex med i spurten
De enda som flög av tiomannaklungan var Martin Damm, som inte hade dagen, samt Traddarn, som bröt staven med ca 5 km kvar (enligt egen utsago var han såklart väldigt pigg vid tillfället). Min klubbkompis tillika junisen Andreas Svensson bröt staven tidigt, han hade kanske kunnat sitta med annars.

In i sista Ellosbacken på sista varvet var det sju tappra och jag tror Tobias Karlsson flög av där, resterande sex satt med hem. Jag gjorde en del jobb på slutet och försökte mig även på en rejäl attack med ca 1,5 km kvar, men jag har inte tillräckligt bra slätdrag så de andra kom direkt in på hjul.

Samme Martin Damm passade även på att ta en selfie med min mobil när han skulle ta en bild på topptrion

Sista kilometern gjorde Rickard en monsterförning. Som vanligt var det Rickard, Marcus och jag som hade de tre tätpositionerna. Den här gången i nämnd ordning. Före upploppssvängen (upploppet är bara ca 50-100 m) är det en lång raksträcka och alla låg bara på ett led där. Den enda som försökte avancera var Johan Kanto, men han kom bara i höjd med mig innan han blev tvungen att slå av. Helt klart imponerande förning sista platta kilometern av Rickard.

Kände mig pigg
Snygge-Marcus kom in tvåa i spurten och spurtade lätt ner Rickard. Jag var onödigt försiktig in mot sista kurvan och släppte någon meter på Marcus. Hade jag legat helt i rygg där hade jag kanske hunnit om Rickard. I utvilat tillstånd är Rickard en betydligt bättre spurtare än mig, men efter hans hårda slutkilometer hade han inte så mycket kräm kvar.

Hur som helst är jag nöjd med resultatet och kul att det kändes lite bättre. Efter att jag blev sjuk ca 10 dagar efter Alliansloppet tycker jag inte att jag presterat så bra. Den här tävlingen är lite speciell och kanske inte så lätt att utvärdera, men kul att känna sig stark och göra ett resultat som jag borde. Jag var aldrig nära att släppa och jag hade bra tryck när jag drog tycker jag. Rickard är för övrigt jäkligt bra nu i höst. Bra klipp och bättre stakteknik än tidigare.

Data från Polar V800
Längd: 29.54 km
Tid: 1:06:55 (1:07:02 på klockan, men startade ca 7 s innan)
Snittfart: 26.4 km/h (här finns en mycket bra omvandlare/snittuträknare)
Totalstigning: 175 meter
Varvtider: 16.44-16.34-16.54-16.42 min

Utrustning
Rullskidor: Skistart Silver classic, hjul typ som Skigo. Rullar aningen bättre än Elpex-2:or, men jag har aldrig plockat isär dem för t ex byta till keramiska lager, slipa backspärren eller byta olja/fett. Det var första gången jag åkte på dem sedan Rådarullen i juni förra året. Jag hade konkurrenskraftiga skidor, absolut, men det fanns snabbare i fältet. Jag tror man kan vinna lite på att trimma skidorna, men det är ingen superstor skillnad så jag orkar inte göra det. Den enda jag testade rull mot innan tävlingen var Marcus, som körde på rosa Elpex PU- 2:or (han hade lånat ut sina Skigo-2012) och vi verkade ha samma rull.
Stavar: Madshus Nano Carbon Race 100 UHM 157,5 cm (jag är 187 cm, samma stavlängd som på vintern).
Skor: Madshus toppmodell
Vätskeryggsäck: USWE. Körde alltså med vätskeryggsäck, trots att jag hade min far på plats. Ville pröva det och det är ju verkligen en bra lösning. Lurar på att köra med något sådant system även på vintern. Jag är ofta bortskämt med bra langning, men med en sådan är det lättare att dricka utan att förlora tid (eller rättare sagt förlora klungor). I lopp med stora klungor kan det ibland vara svårt med langning.
Kalsonger: Salming (Rickard blir glad om jag skriver det)

Skidboken till salu och info om skidkurserna på skidträff på Intersport i lördags. Många frågade efter den nya boken och jag sliter för fullt, men kan tyvärr inte säga ett datum då den är klar i dagsläget.

6 timmars i Borås 19 februari i samband med Borås Ski Weekend

Skidträffen på Intersport i lördags var som vanligt trevlig. Det är roligt att prata med alla skidkompisar, tidigare elever i skidskolorna, bloggläsare, leverantörer, personer som läst skidboken, de Intersportanställda, promotörer och alla andra som kommer in i butiken.

Jag brukar vara bland de första som köper årskort på skidstadion (försäljningsstarter är oftast denna dag) och i år höll jag på att äntligen få nummer ett. Vilket såklart skulle kännas stort. Men så lyckades Monica som skrev årskorten börja på fel block, så jag inte alls fick nummer ett. Nästa år så… Häftigt är det i alla fall att Borås Stad har tre konstsnöanläggningar, där Borås skidstadion är den som är bäst och den det satsas mest på. Hestra IF är också bra. Borås GIFs konstsnö har jag inte testat så den kan jag inte uttala mig om.

Borås olika skidklubbar har enligt mig lite väl låg profil när det gäller att kommunicera nyheter samt info om rullskidslopp, skidlopp etc. I lördags fick jag reda på att IK Ymer och Borås SK ska ordna en 6 timmars-tävling. Det har de lyckats bra med att hålla hemligt. Så jag får själv ta tag i att slå ett slag för detta arrangemang. Jag tror stenhårt på ultraskidåkning i framtiden. Det är en av anledningarna till att jag vill köra 24 h i Åre 1-2 april och för att jag vill åka Nordenskiöldsloppet på 22 mil. Fredag 19 februari i Borås är i a f 6h-tävlingen. Lördag 20 feb är det Klassikerskidan och söndag 21 feb är det ett långlopp. Det lät som Ymerloppet och Borås ski maraton hade gått samman, men det är inget jag kan bekräfta. Men i så fall blir ju Traddar’n den sista historiska vinnaren i Ymerloppet, en tävling som även bl a Martin Ewaldsson, Oskar Lund och jag tidigare har vunnit.

Daniel ”Traddar’n” Abrahamsson (som har en läsvärd blogg) var promotör för Rode och Swenor

Mattias ”Z” Carlzon krängde Fischerlagg

Anders Wikström (ej släkt) jobbade i många år på Nordic Trade/Oneway, men har nu lämnat branschen och jobbar som fastighetsskötare. Han hoppar in som promotör åt Swix ibland.

Per Thunberg har tagit steget och börjat jobba med sin hobby. Lycka till på Swix Per!

Här ligger jag i tätklungan mellan Lars Suther och Patrik Johansson. Vi var fem man som höll ihop fram till sista varvet av sju, då David Frisk stampade plattan i mattan

Robert Malmgren, som jag tidigare i veckan skrev upp på bloggen, blev bästa Borås SK:are efter att ha spurtat ned Daniel Abrahamsson. Jag tippade Robban 19:e, han blev 17:e.

Mor, far, Ida och barnen var på plats och hejade vid Västgötaloppet igår. Ida tog dessa bilder. Vill du ha en bild till något så varsågod att sno, men länka gärna till bloggen om det finns möjlighet.